Jod är ett mineral som finns i berggrunden, men halten varierar kraftigt mellan olika geografiska områden. Mineralet är viktigt för oss människor, särskilt för sköldkörtelns funktion och som skydd mot radioaktiv strålning. I Skandinavien tillsätts jod i bordssalt för att undvika brist som bland annat kan leda till struma.
Jodbrist är ett världsproblem och nästan en tredjedel av jordens befolkning är drabbad. Världshälsoorganisationen uppmanar därför till nationella joderingsprogram. I Sverige tillsätts jod i bordssalt för att minska risken för jodbrist.
Sköldkörteln behöver jod
I kroppen fungerar jod som ett spårmineral som används för att bilda sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) som reglerar kroppens ämnesomsättning. Tyroxin (T4) innehåller fyra jodatomer medan trijodtyronin (T3) innehåller tre jodatomer. Omkring 70–80 procent av allt jod i kroppen finns i sköldkörteln. Resten är fördelat i hela kroppen, särskilt i äggstockar, muskler och blod. Jod är särskilt viktigt för barns tillväxt och utveckling och gravida har därför ett ökat behov.
Jod mot strålning
Vid kärnkraftsolyckor rekommenderar svenska myndigheter att man intar jodtabletter för att skydda kroppen – framförallt sköldkörteln mot radioaktivt utsläpp. Om man redan har jod i kroppen tar inte sköldkörteln upp det radioaktiva jodet från ett utsläpp, detta gäller i de fall som det radioaktiva jodet inandas. För att få bästa möjliga skydd ska man ta dosen så snabbt som möjligt efter att utsläpp av radioaktivt jod har blivit känt.
Bästa källorna till jod
Saltvattenfisk och skaldjur, kelp, tång, havssalt, joderat salt och mejeriprodukter tillhör de livsmedel som innehåller mest jod. Jodinnehållet i kött, ägg och mjölkprodukter är helt beroende av hur mycket jod djuren fått i sig via fodret och om de haft tillgång till jodberikad saltsten. Vegankost och laktovegetarisk kost har ofta ett lågt jodinnehåll om den inte innehåller havsalger.
Hur mycket jod behöver man?
Det rekommenderade dagliga intaget av jod är:
Barn 12-23 månader - 70 mikrogram
Barn 2-5 år - 90 mikrogram
Barn 6-9 år - 120 mikrogram
Vuxna, tonåringar och barn över 10 år - 150 mikrogram
Gravida - 175 mikrogram
Ammande - 200 mikrogram
Bristsymptom vid jodbrist
Om kroppen inte får tillräckligt med jod minskar produktionen av sköldkörtelhormon och hypotyreos uppstår. Det klassiska tecknet på svår jodbrist är förstorad sköldkörtel, vilket kallas struma. Symptomen på jodbrist är trötthet, muskelsvaghet, smärtor och ömhet i brösten, plötslig eller oförklarlig viktökning, torr hud och känslighet för temperaturförändringar.
Svår jodbrist under graviditeten kan leda till hämmad tillväxt och försämrad mental och neurologisk utveckling hos barnet. För tidigt födda barn är särskilt känsliga för jodbrist. Andra följder av allvarlig jodbrist omfattar struma och nedsatt hörsel.
Hur vet man om man har jodbrist?
Det mest tillförlitliga sättet att mäta sin jodstatus på är genom att mäta mängden jod som utsöndras via urinen.
Överdosering av jod är ovanligt, men vid överdosering kan biverkningar som huvudvärk, utslag, förkylningssymtom, svullna läppar, svalg och tunga samt ledvärk. Ett för högt jodintag kan även påverka sköldkörtelns funktion negativt. Trots att toxicitet är sällsynt vid intag under 5 000 mikrogram dagligen och extremt sällsynt vid intag under 1 000 mikrogram dagligen bör du inte ta större doser jod utan att först konsultera en läkare.
Högsta toleransgränserna för jodintag enligt amerikanska NIH är:
Upp till 6 mån - kan ej fastställas
7–12 mån - kan ej fastställas
1–3 år - 200 mcg
4–8 år - 300 mcg
9–13 år - 600 mcg
14–18 år - 900 mcg
19+ år - 1100 mcg
Kosttillskott med jod
Jod i form av natriumjodid eller kaliumjodid finns som både flytande preparat och tabletter/kapslar. Kaliumjodid ingår också i kosttillskott av havsalgerna kelp och blåstång. Jod tas upp lätt både i organisk och oorganisk form. Normal användning av jodberikat salt ger ett intag på 300–600 mikrogram per dag.
Kompis med selen
Selen skyddar sköldkörteln mot skador vid ett för högt jodintag. En frisk sköldkörtel innehåller höga koncentrationer av selen, eftersom mineralet behövs för flera selenhaltiga proteiner – bland annat antioxidantenzymerna glutationperoxidas och tioredoxinreduktas som skyddar sköldkörteln vid för höga jodkoncentrationer samt deiodinas som aktiverar produktionen av sköldkörtelhormoner. I regioner där det råder svår brist på både jod och selen måste jod tillföras först, så att värdena normaliseras innan man ger selentillskott. Annars kan hypotyreos uppstå.
_____________________________________________________________________________________________
Källor: